Tänk er istället hela situationen som en historia om ett företag i djup kris.
Marknaden har tappat intresset för den ursprungliga affärsidén och försäljningssiffrorna dyker. Inom företaget sprids en oro och reaktionerna varierar. En del har skygglappar så stora att de inte ens förmår att se vad som händer. Idésprutorna har en mängd olika idéer om hur man ska hantera situationen. Andra ser men är rädda för den förändring ett nytänk skulle innebära. Men alla inser de att anställningen på företaget inte längre är så trygg som man i alla år har gått och trott.
De anställda börjar se om sitt hus och olika grupperingar bildas för att få stöd i olika frågor.
I den bransch där de är verksamma är konkurrensen en strid på kniven. Därför har de fostrats till att möta sina konkurrenter med knivskarpa argument som syftar till att döda allt motstånd. De har till och med gått kurser för att lära sig sådant. 
De teknikerna använder de nu också inom företaget. Mot varandra, på möten och i alla försök att hitta en lösning på situationen.
Grupperingarna börjar ganska snart att motarbeta varandra. Varje möte utvecklas till en kamp om inflytande och makt och nu börjar konflikterna bli så uppenbara att grupperna inte längre är beslutsmässiga på sina möten. Gruppen är nu helt dysfunktionell och försäljningssiffrorna fortsätter att sjunka.
Man säger att man behöver en stark och tydlig ledare som kan ena företaget. Som ett desperat försök att återvinna marknadens förtroende utser man en ny chef. En kvinnlig sådan, mest för att flörta lite med marknaden vinna de kvinnliga kundernas förtroende och visa att man är ett ”modernt” företag.
Men inom företaget finns två problem med det valet.
1. Genusproblematiken – som innebär att hon utses mest som ett spel för galleriet.
2. Hon har aldrig upplevts som något hot i ledningen och har inte så stort inflytande i gruppen. Det finns de i ledningen som förordar henne för att kunna behålla sin egen makt och har för avsikt att leda genom henne.
Företaget bedömer ändå att marknaden tycker om henne och att hon kan stärka företagets skamfilade varumärke genom sin blotta person. Hon själv bli lite förvånad, men mycket smickrad över erbjudandet och går in för sin nya uppgift med stor energi.
Ganska snart upptäcker hon dock att alla förslag hon kommer med förkastas och motarbetas av kollegorna i ledningen. Ingen är intresserad av att lyssna till henne och hon börjar undra varför hon valdes. Hon reduceras till en gallionsfigur, ingenting mer. Ibland kräver de visserligen att hon ska gå in och ta ledningen! Det är när de är osams och frustrerade över att sitta fast. När de inte kommer nån vart i sina beslutsprocesser. Då försöker hon gå in och bestämma men blir fullständigt dödad av gruppen varje gång hon gör det. Eftersom de alla vill att hon ska bestämma så att de var och en blir nöjda. Eftersom alla tycker så olika är det varje gång hon försöker ett kamikazeuppdrag.
Oenigheten och intrigerna fortsätter inom gruppen, frustrationen ökar och marknaden noterar detta. Företagets trovärdighet sjunker i kundleden och krisen fördjupas ytterligare. 
Så händer det katastrofala! Bokslutet visar på det sämsta resultatet i mannaminne! Styrelsen ryter till att ”nu får ni faktiskt ta tag i detta!” Alla inblandade blir naturligtvis livrädda och de tidigare så osäkra anställningen blir – över en natt – ännu osäkrare.
För att säkra sin egen framtid stärks de gamla grupperingarna. Man håller varandra om ryggen och skyddar. I all den rädsla och frustration som nu finns, börjar den desperata kampen om att svära sig fri från ansvar för situationen. Ingen har längre något ansvar för att det blivit som det blivit. Alla skyller på alla. Projiceringarna far som eldklot i gruppen och landar – inte så oväntat i chefen knä. Det är hennes fel alltihopa! ”Om det inte vore för henne hade vi aldrig suttit i den här soppan.” Kraven på hennes avgång blir starkt och mäktigt från de olika grupperna och hon får gå. Ingen har längre något som helst minne av att de motarbetat alla förslag till förändringar hon haft. De har glömt att de redan från dag ett, sköt henne i sank och fråntog henne all beslutsmakt.
Nu vill de ha en stark, ny chef! En som kan ena företaget och alla dess återförsäljare ute i landet! Som kan styra upp dem. De har lite svårt att hitta någon. Av samma anledning som tidigare: att de alla kämpar om vem eller vilka grupperingar som ska få mest makt och inflytande. Alla vill ju ha en chef som stöder just DERAS linje och förslag..
Det blir en kompromisslösning. Ingen av grupperingarna får riktigt som de vill. Så redan initialt är alla lite missnöjda med valet. Den nya chefen är ju i alla fall en duktig talare. Marknaden kommer att lyssna på honom och han är bra på att förmedla svagheterna i konkurrenternas produkter och de hoppas få tillbaks kunderna den vägen.
Kravet på att han skall kunna ena företaget och få alla att dra åt samma håll kommer lite i skymundan. Ärlig talat är de så osams att just det – som många upplevt som det viktigaste för företagets överlevnad – helt får stryka på foten.
Starten på hans karriär blir mardrömsartad! Konkurrenterna är nämligen också på offensiven och gör allt vad de kan för att misskreditera honom. Strategin kullkastas och han får hela tiden försvara sig från ett underläge som gör honom mer och mer stressad. Han är en sådan typ som aldrig – på ytan – tycks bli berörd. Men inom honom mullrar skräcken och stressen och leder till att groda efter groda hoppar ur hans mun.
Allt blir fel! Också hans ledningsgrupp följer det som händer med stora förfärande ögon. Det var ju inte alls så här de tänkt sig att det skulle bli!
Ännu mer förfärade blir de när det visar sig att han inte alls är villig att lyssna på dem. När han börjar bestämma saker över deras huvuden. Den starke nye chefen de valt som skulle leda dem i rätt riktning är fasansfullt mycket starkare än vad de hade trott. Eller är det kanske så tänker de att han är alldeles okunnig i elementära regler kring ledarskap? De har inte längre någonting att säga till om. De börjar tappa både makt och inflytande och ilskan stiger. Inte blir det heller bättre av att största konkurrentens VD av kunderna uppfattas som någon sorts superhjälte.
De skickar ut honom på säljresa där de hoppas att han skall kunna bygga upp företagets varumärke och förklara alla missförstånd. Det ger företagsledningen lite respit också. Så de kan ägna tiden åt att själva försöka enas. Eftersom chefen aldrig tog sitt chefsansvar och enade dem.
Deras samtal urartar precis som de alltid har gjort. De interna striderna hindrar alla vägar framåt. Nu är det viktigare än någonsin att välja rätt affärsstrategi. Nu när allas huvuden sitter löst. Så munnarna växer och öronen krymper ihop på dem alla. Tills de reducerats till en krokodilflock runt sammanträdesbordet.
Chefens resa däremot blir riktigt lyckad! Många av återförsäljarna säger sig vara beredda att försöka sälja företagets produkter igen. Chefen åker på semester för att vila upp sig och återkommer brunbränd och glad. 
Krokodilgruppen skickar iväg honom på en säljkonferens i fjällen där allt går över styr. Chefen var inte så utvilad som alla trodde och stressen hinner ikapp honom. Grodorna börjar hoppa och många i ledningen inser att loppet för hans del är kört.
I två dagar manglas frågan med den förkrossade chefen som gång på gång – liksom den tidigare – mumlar: Men ni gav mig aldrig en chans…
Nu är gruppen som aldrig komma överens om någonting – och som satt i system att skylla alla sina egna tillkortakommanden på chefen – på jakt efter en ny chef.
En chef som kan styra upp dem.
Den kloka vice vd:n tycker att de skall se till att bli sams och reda ut alla interna stridigheter innan de går vidare och tar tag i chefsfrågan.
Förmodligen kommer de inte att lyssna på henne heller.
