GRÄNSLÖSA TANTER

Medan alla jag känner (nästan) enligt sina Facebookstatusar njöt påskvärmen i fulla drag, låg jag med penecillindropp på sjukhus. En infektion i ett pyttelitet operationsärr satte käppar i hjulet för veckans planer.  Så istället för ägg,  påskharar och ledarskapskurs tillbringade jag påsken & dagarna därefter med två gamla tanter som fullständigt saknade förmågan att sätta gränser. 
De bara älskade att prata! Och de pratade hela tiden! Eftersom jag var lite medtagen av min infektion och ibland behövde sova (som exempelvis kl 04.30 på morgonen) så tog tanterna till lite annorlunda grepp. Som till exempel att skrika och tjoa ”Hallå!, Vakna! Hur mår du? Hallå Mimmi – vakna!” Om och om igen tills jag vaknade. Om jag av utmattning slumrade till under dagtid så klev de ur sina sängar och ryckte i mina fötter tills jag vaknade. För att de ville prata.
Lite påminde de faktiskt om Ove i Solsidan..

Tänkte på hur lyckligt lottad jag är som inte har sådana arbetskamrater och hur jag i så fall skulle ha hanterat situationen? Tjaa? När jag till slut blev utskriven så gav jag dem mina blommor. De blev överlyckliga båda två. Lite kärlek är en bra medicin. Och kanske vore det, liksom mycket annat en lösning om vi skulle ha fortsatt att leva tillsammans? En liten blomma och lite kärlek, följt av en uppriktig önskan om behovet av tystnad.
Åtminstone 10 minuter i timmen.

Comments

  1. Tanterna älskade dig – och de kanske var viktigare för dig än du hade förmåga att uppskatta just då? Hoppas du mår bra nu och känner hur skönt det är att ha ditt liv – Hälsa Sören och ”barnen” som jag inte känner annat än via FB- Kram på dig < elda lagom! M

  2. Hej kloka du & tack för kommentaren!
    Helt säkert har du alldeles rätt. Och jag mår bättre nu :) Penecillinet har gjort vad det ska med infectionen. Vi är på ön imorgon som nu är kruttorr, så jag vet inte ens om det blir någon eld?
    Ta väl hand om dig och fortsätt med skrivandet.

Lämna ett svar till Mimmi Avbryt svar

*