Teambuilding

Det var i förra veckan.
Vi pratade om vuxeninlärning, vikten av reflektion och skillnaden mellan barns och vuxnas sätt att lära in. Den mekaniska kontra den associativa inlärningen. Jag baserar det jag pratade om då på Siv Thier:s arbete. Hon är doktor i vuxenpedagogik och arbetslivsforskare vid Helsingfors Universitet. Thier är en flitig och uppskattad föreläsare som bl.a. skrivit boken Det Pedagogiska Ledarskapet.

I samband med det fick jag själv en liten ny självinsikt. I mitt fall var läraren en kursdeltagare på den ledarskapskurs jag just då höll.
Hon sa att hon hört något helt annat. Att vår förmåga att lära in försämras för att vi mentalt begränsar oss med föreställningar om att vi faktiskt inte kan.

Genom livet har jag gått och undrat varför jag är en sån där som aldrig hoppar högt över nya idéer när någon framför dem. Jag tycker sällan att något är 100 när jag för första gången hör det. Däremot kan jag tycka det 20 minuter senare. Eller nästa dag. Men sällan omedelbart. Så jag sa att det lät intressant och fullt logiskt.

INSIKTEN:

Vi fortsatte kursen och gjorde en inventering om lärstilar – som påverkar hur vi kommunicerar och förmedlar information (på temat pedagogiskt ledarskap). När vi var klara med det tog vi en paus och jag tittade på modellen vi just jobbat med.

Det var där jag fick min självinsikt!
Av de fyra inlärningsstilarna finns en som jag aldrig själv överhuvudtaget känt igen mig i – och således trott att jag aldrig (sällan) använder mig av. Den ”Reflekterande Observerande”. Den som älskar föreläsningen som form.
Jag DÖR alltid av leda när jag sitter på föreläsningar och bevistar därför sådana tillställningar endast när jag verkligen måste.
Men..i den stilen ingår också tydligt behovet av att få ”suga på karamellen” en stund. Att kritiskt granska all ny information, reflektera runt den för att sedan bekräfta eller förkasta den.
Precis så som jag själv reagerar inför nya tankar och idéer!

FLER LÄRARE UPPENBARAR SIG & JAG FÅR ETT VERKTYG

Som grädde på moset så dränktes jag igår av olika nyhetsbrev och artiklar som hänvisar till att hålla idésprutorna på gott humör.
Lite tips till alla oss med medarbetare som hela tiden kommer med nya spännande idéer. Men talar där om att bli en ”lyssnande optimist”.
Tips till folk som är precis som jag
Så min självinsikt växer och mina lärare uppenbarar sig.
En efter en!

Tisdag 27 september inträffar Overshoot day – den dag då vi konsumerat naturens budget för det här året. Det innebär att vi överskridit produktionen av jordens ekologiska resurser och tjänster tre månader innan året är slut. Om vi fortsätter i dagens takt behöver vi två jordklot i mitten av seklet.

Bakom Overshoot Day står organisationen Global Footprint Network med säte i Kalifornien och som samarbetar med WWF. Varje år beräknar forskarna vilken belastning som mänsklighetens konsumtion utgör för naturen – allt från vår odling av mat till våra koldioxidutsläpp.  Beräkningarna för 2011 visar att vi använder resurser i en takt som skulle motsvara den biologiska kapaciteten för 1,2 till 1,5 planeter.

HUR MÅNGA PLANETER LEVER VI PÅ?

Sverige: 3, 3 planeter
USA: 4,5 planeter
Peru: 0,8 planeter
Indien: 0,5 planeter
Malawi: 0,4 planeter

HUR PÅVERKAR DET HÄR DINA VAL AV MÖTESPLATSER?

Hur många av dina möten är Gröna Möten?

Miljöarbete var en av våra hörnstenar när vi startade.
Långt innan det blev politiskt korrekt att tänka på miljön.
Vi såg det som naturligt och självklart att värna om den miljö vi verkar i.

Vi är – sedan juni 2009 – Svanenmärkta och förmodligen en av  Sveriges mest miljövänliga anläggningar.
Sedan vi startade för 17 år sedan har de flesta av Sveriges större konferensanläggningar blivit miljömedvetna.
Då –  1994 – var vi nästan ensamma om att ens ha en miljöpolicy.

VÄLKOMMEN UT TILL EN RIKTIGT GRÖN MÖTESPLATS!

Teambuilding är för många ett sätt att stärka sitt team.
Men Tidningen Chef citerar i sitt senaste nummer tre tips från Harvard Business Review om att stärka sitt team. Tips som är alldeles gratis!

1. Utse en nejsägare. Överdriven konsensus – där man alltid är överens – är en farlig biverkning vid lagarbete. Be någon i teamet att spela rollen som »djävulens advokat« för att försäkra dig om att alla idéer granskas noggrant.

2. Undvik stora grupper. Ett team ska vara så litet som möjligt för att få ut det mesta av alla medlemmar. Helst ska du bygga team som omfattar högst nio personer.

3. Satsa på sammanhållning. Försök undvika att byta ut medlemmar i teamet. Då börjar nämligen rollsökningsprocessen om från början och otrygghet uppstår. Etablerade team fungerar bättre än de som ständigt förändras.

Bra punkter som man kommer en bit på vägen med i början när man startar en ny grupp.
”Nej-sägarens” roll  kommer däremot att vara överspelad när gruppen går in i rollsökningsfasen. För då tenderar ibland samtliga gruppens medlemmar att bli just ”nej-sägare”. Även om det ofta sker lite subtilt, i form av olika härskartekniker.
En väg att klara sig ur det är ett fjärde och femte tips – från oss på Äventyrens Ö:

4. Arbeta med relationsutveckling. Alla möten behöver inte alltid handla om affärsprocesser, strategi och budgetar. Minst lika viktigt är att lära känna varandra för att bygga trygghet i gruppen.

5. Utvärdera era möten. Eftersom den mesta interaktionen i team sker på möten är det viktigt att ni har BRA möten. Ett sätt att kvalitetssäkra dem är att lägga in som stående punkt:
a) Hur tyckte ni att dagens möte fungerade?
b) Finns det något vi kan utveckla så att våra möten blir bättre?
Det tar cirka 10 minuter att gå varvet runt och det kan komma att utvecklas till mötets nyttigaste 10 minuter!

Lycka till!

ÄNTLIGEN!

Nu är det klart i Sommarhemmet! Huset du kan hyra för din konferens i Stockholms Skärgård.

Våningssängarna är nu ett minne blott och istället sover man nu i bekväma hotellsängar.
Fortfarande har Sommarhemmet 27 bäddar men…
…eftersom rummen mest använd som enkel eller dubbelrum så syns inte alla bäddarna hela tiden.

Bor man där när man är på kurs till exempel, så är det 11 enkelrum.

Och då ser det ut så här:

Mitt i lappkåtan, bland alla renfällar, sprakande lägereld och rustik miljö, så ser det ut så här ibland. City vs Naturen

Första delen avklarad! Alla är intervjuade om den pågående konflikten. Många väljer att beskriva den som mobbing. Min sammanfattning är redovisad för gruppen och mina förslag om hur vi ska gå vidare är accepterat av alla inblandade. Inledande uppföljningssamtal är genomförda och på måndag träffas vi för första gången för att prata tillsammans. Mobbaren och offret först. Sedan hjälparen och mobbaren. Som vanligt i situationer som denna är i stort sett hela avdelningen på ett eller annat sätt inblandad. Konflikten upptar mellan 5 och 50% av samtligas arbetstid. Företaget blöder och människor mår – naturligtvis – mycket dåligt.

I en artikel i Läkartidningen skrev Per Borgå 2005 att var tredje infödd svensk som uppsöker psykiatrin uppvisar tecken på posttraumatiskt stressyndrom – PTSD. Det är sånt vi tidigare bara trott drabbar människor som varit utsatta för krig och fasansfulla katastrofer. Han hävdade i sin artikel att PTSD är en svensk folksjukdom och att de svåraste fallen är människors verk. Inte orsakade av svåra olyckor. Inte av krig eller dödsfall. Utan människors verk…

Justitiedepartementet har tidigare diskuterat en skärpning av lagstiftningen mot trakasserier på arbetet men möttes av strak kritik för det. Inte för att det skulle bli juridiskt svårt att utreda utan för att det var så vanligt… Domstolarna skulle få för mycket att göra om man började rota i det.

I alla företag där jag kopplas in för att lösa konflikter och mobbingfall är mönstret ofta detsamma. Offret – berövat på all heder och självkänsla mot en enad oftast ganska trasig grupp. Offret vet sällan varför, bara att hon/han inte längre är omtyckt. Ingen har berättat varför. De bara märker att folk drar sig undan. De kallas till möten med chefer och konfronteras ofta av ilskna mobbar som i grupp går till attack.

De som drabbas av mobbing får i de värsta av världar bara höra att de blivit kritiserade. Ofta av ”många”. Vad kritiken består i eller vad de anklagas för får de däremot sällan veta. Det brukar vara ganska luddigt. För den levereras ofta av en budbärare som egentligen inte är så insatt i frågan.

Ledare som kommer på kurs hos oss är bekymrade över att deras anställda ofta kräver av dem att de skall gå in och agera. De förväntas vara bärare av sina medarbetares frustrationer och framföra kritik åt andra. Vårt ständigt återkommande svar är då att aldrig gå i den fällan! Lär era anställda hur man ger kritik på ett utvecklande sätt. Lär dem att ge den direkt! Inte att gå och suga på den tills allt går över styr och situationen blir svårkontrollerad. Gör det till en del av det övriga arbetet.

När jag går in i situationer av mobbing och konflikter försöker jag alltid att få en helhetsbild. Ta reda på vem som säger vad. Och varför. Jag tittar också på strukturer. För de ”mobbade” är sällan själva orsaken till problemet. De är oftast bara ett symtom. Ett symtom på att någonting är fel någonstans. Och gruppen – de som mobbar, fryser ut, viskar bakom ryggen – och därmed skapar ett samhälle fullt av ”PTSD-svenskar” – de är ofta blinda för vad de gör. De ”åker med” i någon sorts undermedvetet spel där priset för medlemskap i gruppen är att just ”åka med”.

Därför undrar jag ganska ofta varför vi inte riktigt i Sverige tar den här problematiken på allvar? För mig är det fullständigt obegripligt att vi utbildar lärare och tillsätter chefer som inte fått någon som helt utbildning i grundläggande gruppdynamik? Och varför företag inte lägger större resurser på att utbilda även alla sina anställda i konflikthantering och feedback?

I Frankrike hamnar man nämligen i fängelse om man mobbar kollegor på jobbet.

Så är det inte i Sverige.

Ännu.

Egentligen spelar det ju ingen roll hur mycket vi än skriver på hemsidan om hur bra vi är.
Allt som spelar roll är ju hur våra gäster uppfattar oss.

..och ska vi tro blogg-världen så har vi lyckats riktigt bra!

Då och då har vi hittat bloggar där besökare har delat med sig av sin ö-upplevelse.
Nu har vi sammanställt den på en ny sida.
Listan fylls på kontinuerligt.

Där kan du läsa flera upplevelser från traineeprogram ute på ön. Fem dagar för blivande unga ledare. Där finns personliga betraktelser efter teambuildingprogram och lite ironi kring det naturliga bredbandsfri miljön i samband med ledarskapsutbildningar.
Kul läsning och vi är tacksamma för alla vänliga ord!

Tipsa oss gärna om du hittar fler bloggar om Äventyrens Ö!

Här kan du läsa mer