NÄR ELEVEN ÄR MOGEN UPPENBARAR SIG LÄRAREN

Det var i förra veckan.
Vi pratade om vuxeninlärning, vikten av reflektion och skillnaden mellan barns och vuxnas sätt att lära in. Den mekaniska kontra den associativa inlärningen. Jag baserar det jag pratade om då på Siv Thier:s arbete. Hon är doktor i vuxenpedagogik och arbetslivsforskare vid Helsingfors Universitet. Thier är en flitig och uppskattad föreläsare som bl.a. skrivit boken Det Pedagogiska Ledarskapet.

I samband med det fick jag själv en liten ny självinsikt. I mitt fall var läraren en kursdeltagare på den ledarskapskurs jag just då höll.
Hon sa att hon hört något helt annat. Att vår förmåga att lära in försämras för att vi mentalt begränsar oss med föreställningar om att vi faktiskt inte kan.

Genom livet har jag gått och undrat varför jag är en sån där som aldrig hoppar högt över nya idéer när någon framför dem. Jag tycker sällan att något är 100 när jag för första gången hör det. Däremot kan jag tycka det 20 minuter senare. Eller nästa dag. Men sällan omedelbart. Så jag sa att det lät intressant och fullt logiskt.

INSIKTEN:

Vi fortsatte kursen och gjorde en inventering om lärstilar – som påverkar hur vi kommunicerar och förmedlar information (på temat pedagogiskt ledarskap). När vi var klara med det tog vi en paus och jag tittade på modellen vi just jobbat med.

Det var där jag fick min självinsikt!
Av de fyra inlärningsstilarna finns en som jag aldrig själv överhuvudtaget känt igen mig i – och således trott att jag aldrig (sällan) använder mig av. Den ”Reflekterande Observerande”. Den som älskar föreläsningen som form.
Jag DÖR alltid av leda när jag sitter på föreläsningar och bevistar därför sådana tillställningar endast när jag verkligen måste.
Men..i den stilen ingår också tydligt behovet av att få ”suga på karamellen” en stund. Att kritiskt granska all ny information, reflektera runt den för att sedan bekräfta eller förkasta den.
Precis så som jag själv reagerar inför nya tankar och idéer!

FLER LÄRARE UPPENBARAR SIG & JAG FÅR ETT VERKTYG

Som grädde på moset så dränktes jag igår av olika nyhetsbrev och artiklar som hänvisar till att hålla idésprutorna på gott humör.
Lite tips till alla oss med medarbetare som hela tiden kommer med nya spännande idéer. Men talar där om att bli en ”lyssnande optimist”.
Tips till folk som är precis som jag :-)
Så min självinsikt växer och mina lärare uppenbarar sig.
En efter en!

Speak Your Mind

*