KONFLIKT MELLAN TVÅ SYSTRAR – Om att lösa det svåra

Två systrar, olika som natt och dag, sitter på varsin sida av jordklotet och har inte talat med varandra på tre år. De har skadat och sårat varandra djupt in i själen.

På en tropisk ö mitt emellan deras världsdelar sitter en far. En charmerande gammal man som inser att han nog inte kommer att leva så många år till. Hans enda önskan är att döttrarna, innan han dör, blir sams igen.

En av döttrarna skrev ikväll ett mail till mig där hon berättade att systern, oannonserat, dykt upp utanför hennes dörr igår kväll. I ett försök att bli sams.
Deras möte gick inte så bra. Klockan sju på morgonen skiljdes de med tårar rinnande nerför kinderna för att samtalet urartat. I övermorgon ska de ses igen. Mailet avslutades med ”Vad TROR hon!? Dyka upp efter tre år och inbilla sig att vi ska falla i varandras famn och vara lyckliga? Som om ingenting har hänt!?”

Som god vän hade jag kunnat svara att jag tyckte synd om henne och förstod hur hon kände. Men jag valde att inte göra det. Istället satte jag på mig min professionella hatt och skrev att mitt svar skulle bli med den hatten på huvudet.
Svaret blev långt och det knöt an till ett  samtal vi haft en vecka tidigare. På stranden vid hennes fars hus.
I mitt jobb så anlitas jag ju ofta för att hjälpa till i såna här situationer. Inte för att lösa konflikter mellan privatpersoner, utan arbetsplatskonflikter. Sådana som kostar mycket. I såväl pengar som tårar, sorg och frustration.

Jag skrev att det viktigaste av allt är att inte anklaga och värdera den andre parten, utan att tala utifrån sig själv. Om sina egna känslor kopplade till händelsen. Så länge man håller sig till det är sannolikheten mycket större att man får igång ett lyssnande samtal än om man sitter och slänger skit på varandra.
Jag skrev om skillnaden som uppstår i mötet om jag skriker ”Du kör som en idiot” när min man kör för fort. Eller om jag istället säger ”Jag blir rädd när du kör i 140. Kan du inte sakta ner lite?”   Jag berättade om hur viktigt det är att vara konkret och ge tydliga exempel. Utan att värdera. Som exempelvis ”.. du kör i 140”.
Jag skrev också om vinsten av att använda färre ord för att nå fram med budskapet. Alltför ofta ser jag människor komma med hela A4-sidor av text när de skall träna sig på att ge kritik på ett bra sätt. Så många ord gör att mottagaren redan halvvägs tappar intresset och börjar förbereda sitt försvar.

Tekniken baseras på det som kallas Jag-Budskap och består av tre delar:
1. Beskriv händelsen –”När du kom kl 8.15 till mötet som vi skulle ha kl: 08.00”
2. Beskriv din egen känsla –  ”så blev jag irriterad”
3. Beskriv din önskan –  ”Jag skulle önska att du håller de tider vi bestämt”

Allt det här och mycket mer skrev jag i mailet.
En av systrarna sitter därför just nu och filar på hur hon med bara två meningar ska få sin syster att förstå hur djupt såret i själen blev för tre år sedan och vad hon nu istället önskar.

Allt för att en gammal älskad pappa ska få sin innersta önskan uppfylld.

 

Speak Your Mind

*