Teambuilding

När mörkret lägger sig över vårt land, stänger vi vår egen anläggning på ön för vintern och flyttar våra kurser till andra anläggningar – på fastlandet. Oftast är det vi som väljer anläggning men då och då händer det att kunderna gör det själva.

Kom just hem efter en dag på ett välkänt konferensställe i vår Stockholmska storstad.
Anlände dit i morse – alltid lika förväntansfull! Det är både roligt och spännande att upptäcka nya ställen. Min uppdragsgivare hade bokat och när jag – i god tid – kom in fann jag hela gruppen sittandes, väntandes utanför konferensrummet.
Som var låst.
Jag letade mig fram till receptionen som låg lite undangömt och frågade om någon hade en nyckel?
Där sa de att jag var först på plats – det var därför rummet inte var upplåst.
Vilket ju inte riktigt stämde.

Dagens program flöt på och vi bröt för en timmes lunch.
En varm och en kall jultallrik var bokat.
Först kom en tallrik, när en timme hade gått kom det en tallrik till och när två (!) timmar gått anlände den fjärde(?) tallriken. Två timmars lunch istället för en får vilket planerat program som helst att spricka totalt. Och en fredagskväll blir man inte poppis som kursledare om man drar ut på programmet en timme i slutändan. Så vi gjorde vad vi kunde för att knyta ihop säcken i tid.

När jag ska gå och lämnar in nyckeln i receptionen frågar mannen som står där om vi haft det bra? Eftersom jag lider av den märkliga föreställningen att folk verkligen menar vad de säger när de undrar så, svarade jag ärligt. Jag talade om att lunchen tagit två istället för – som planerat – en timme. Sa att det inte var så bra och att vårt program hade blivit lidande.
Då ler han stort och säger med glad röst ”Och maten smakade bra?”
Där och då inser jag att jag står och talar med en robot. En människa som inte alls är intresserad av att höra vad gästerna egentligen tycker utan bara robotaktigt står och rabblar saker han instruerats att säga.

Varje gång jag kommer till såna här konferensfabriker blir jag lika förundrad.
För det finns faktiskt ställen där man har ett genuint intresse för sina gäster.
Där personalen småpratar lite om jag inte är stressad när jag kommer, som ler och i alla lunch och fikapauser kommer fram för att höra hur vi har det. Personal som är personlig och tilltalar oss gäster som om vi faktiskt var levande människor.
Där vi var idag var det ungefär lika personligt som om vi hade gått och satt oss i ett hörn på Åhlens  varuhus och haft vår kurs.
I en hårt konkurrensutsatt bransch som mötesnäringen  övergår det mitt förstånd att anläggningar där personalen ser som sin främsta uppgift att vara nyckelutlämnare till sina konferensgäster ens överlever? Än mindre att de faktiskt också tycks vara ganska fullbokade?
När det finns så många makalöst bra anläggningar bara ett par mil bort?

Kanske är det inte så viktigt med service längre?

Bilder: Pink Floyd – The Wall

..eller konsten att skriva rubriker..

Idag blev jag ”pingad” i ett inlägg på Google+
Pingad? Ja, ni vet det där som händer om man taggas i ett inlägg någon skriver.
Det handlade om en artikel i dagens Expressen med rubriken ”Sura medarbetare är bra för kreativiteten”.
Efter att ha plöjt vetenskapliga rapporter i flera dagar för en tid sedan så publicerade jag följande på den sociala plattformen:  ”Visste du att ett gott ledarskap kan påverka lönsamheten med upp till 20%?” Pinget idag var relaterat till det och det samtal den publiceringen gav upphov till.

Rubriken i dagens Expressen väckte naturligtvis stor förvåning eftersom de flesta av oss vet att det inte är sant. Det är inte gnällspikarna som för företagen framåt. Det är helt andra faktorer som gör det.
Men kvällstidningen hänvisade till forskning som publicerats i  Journal of Applied Psychology – och då måste det väl vara sant?
Eller inte?
Svaret fanns i sista raden: ”eftersom den positiva effekten på kreativiteten endast kommer om de anställda har chefens stöd, samt om alla inte är sura samtidigt”
Gäller alltså att ha en fungerande kommunikation med sina medarbetare där man fångar upp missnöje innan det fått fäste. Inte nydanande på något vis bara en bekräftelse på vad vi redan visste alltså!
Tänk så kul det måste vara att vara rubriksättare på Expressen & Aftonbladet och så fullständigt sitta på makten att förvirra sina läsare!

Dags att lägga ytterligare en händelserik vecka till handlingarna!

Ön är nu stängd och bara några av båtarna väntar på att tas upp. Kurserna har flyttat till fastlandet och just denna vecka Lidingö. Visserligen en ö det med men en med bro. Så den känns som fastland. 

Kommunen har haft sin årliga Näringslivsdag som var fullbokad till sista plats. Temat var ”Vägen till nya marknader”.
Där fanns förutom vår handelsminister, Ewa Björling, en massa talare på olika teman.
En av dem var jag och jag pratade om varför ledare från hela världen kommer till en ö i Österåkers Kommun.

Kul blev det! För så väldigt få invånare i kommunen vet vad vi egentligen gör därute.
De flesta som ringer från Österåker vill skicka ut sina barn till oss på skolresa. Så förhoppningsvis får vi nu hjälp av en massa nya människor att sprida budskapet om vad som verkligen äger rum ute på ön!

Kul att vara inbjuden som talare! 

Roligast av alla talare var den lokale öron/näsa/halsläkaren som skulle prata om hur man marknadsför sig (eller inte?) som doktor.
Från total förvirring blommade han ut i en fulländad scenartist som både trollade och dansade för oss Själv låg jag dubbelvikt av skratt största delen av tiden.
Hör av dig om du vill boka in en helgalen läkare från Åkersberga så kan jag förmedla kontakten.
Han är nämnligen inte bara doktor. Han är också en fullfjädrad stand-up komiker, trollkarl och salsadansare!

2002 inledde författaren till From God to Great – Jim Collins – tillsammans med Morten T. Hansen ett stort forskningsprojekt.  Syftet var att undersöka varför vissa företag utvecklas även i tider av stor osäkerhet och turbulens.

Bakgrunden var de händelser med stora ekonomiska svårigheter i USA vid millenieskiftet och terror händelserna som ledde till flera krig.

Nu, 9 år senare, publiceras deras resultat ”Great by Choice” och desto aktuellare blir det då vi just nu, återigen befinner oss i ett tillstånd av global turbulens.

Några av studiens resultat

• De bästa ledarna är inte mer risktagande, mer visionära, mer kreativa än de kollegor de jämförts med. De är istället mer disciplinerade, mer faktasökande och mer ifrågasättande.
• Innovation i sig är inte något trumfkort i en kaotisk och osäker omvärld.
• Att leva i tron att ledarskap i en snabbt föränderlig värld alltid kräver snabba beslut och snabbt agerande är en snabb väg till katastrof.
• De framgångsrika företagen förändrade mindre som reaktion på en föränderlig omvärld jämfört med övriga företag i studien.

Collins jämförde också hur tur och otur påverkade företagens utveckling. Det visade sig att de som lyckades inte var mer  gynnade av varken lyckliga omständigheter eller frånvaro av otur.

Collins och Hansens undersökning visar tydligt att även i en kaotisk och osäker värld är framgång något som beror på egna val och inte på tillfälligheter. De visar också tydligt vad som leder till succé och vad du skall undvika att göra.

Turen har alltså inte ett dugg att göra med om företagen blomstrar eller går under i kaotiska tider. Det avgörande faktorerna handlar om saker som ledarna medvetet påverkar.

Boken släpps i början av december i Sverige.

En nyligen genomförd undersökning visade att sju av tio trivs på jobbet!

40% svarade att de t.o.m. trivs mycket bra!
Bäst trivs medarbetare mellan 50 – 65 år medan anställda födda på 70-talet är minst nöjda med sina jobb. I undersökningen har man också sett ett samband mellan ålder och hur nöjd man är med sin lön. Ju yngre man är desto mer missnöjd är man med lönen.

Hälften av de tillfrågade är nöjda med sin chef. Chefen anses också som en av nyckelfaktorerna till att man trivs på jobbet.

Och om man inte alls tycker man har den utveckling man förtjänar? Vad gör man då?
Här har du lite karriärtips!

Undersökningen genomfördes av YouGov på uppdrag av Blocket Jobb och publicerades i Chef