Teambuilding

• Ni är ungefär 100 personer
• Ni är alla olika – gruppen består av träningsfreaks, företagsledare, småbarnsmammor, sysslolösa, rikskändisar, journalister, feminister, helt vanliga människor, och anarkister. En del  är politiskt röda och andra blå eller gröna. Åldern varierar från 18 – 65 ungefär.
• En del är vana att alltid bli lyssnade till – andra vågar knappt prata med andra människor och lider av social fobi och ångestsyndrom.
• En del är framgångsrika medan andra har fastnat i mönster de försöker bryta sig ur.
• Där finns de som är vana att alltid prata högst och därmed bli tongivande medan andra aldrig öppnar munnen på möten.
• De känner alla att de bidrar och blir lyssnade till
• De som lider av sociala handikapp växer och inser att de faktiskt besitter kunskaper de förut inte varit medvetna om.
• Alla de här människorna bär på unika, fantastiska gåvor och lever i en värld där de alla får skina i sin fulla prakt

Ett framgångsrikt företag?
En utopi?
En omöjlighet?

Nej.

En verklighet som utspelar sig framför mina ögon varenda kväll.

Hurdå – undrar du säkert? Hur åstadkommer man det i en grupp där alla är så olika?
Jo, man stänger av deras munnar och släpper fram deras tankar.
Man låter dem skriva till varandra.
Bara skriva.
Inte tala.
Alla får precis den tid de behöver för att formulera sig och när de tänkt klart och postar det, lyssnar alla 100 på deras tankar.
De har bestämt sig för att alltid vara respektfulla mot varandra.
Även om de tycker helt olika.
I sådana lägen undersöker de den oliktänkandes tankar, ber om förtydliganden och anstränger sig att förstå.

En ny verklighet har öppnat sig.
En verklighet där folk som aldrig annars skulle ha talat med varandra eller ens mötts, varje kväll delar det här med varandra.
Nu är de inte bara 100 – utan flera miljoner över hela världen.
En del postar sina tankar öppet till alla miljoner användare därute.
Andra nöjer sig – liksom jag själv – med att kommunicera med ett hundratal.

Den här nya verkligheten är en social nätverksplattform som heter Google+
Alla som vill skapa bättre möteskulturer på sina arbetsplatser har en del att lära där.

Välkommen in!

I veckan var jag på Möteskulturdagen. En inspirerande tillställning bevistad av 450 personer som alla brann för att utveckla möten till något bättre. Syftet med dagen var att sätta fokus på möteskulturen ur ett ledningsstrategiskt perspektiv.

Nästan allt det de pratade om, alla tips, alla tankar, alla metodiker är sådant som är verklighet ute på Äventyrens Ö. Så det var lite av en ego-boost att sitta där och lyssna, att få en bekräftelse på att vi tänker så rätt.

Just nu sitter jag på tåget upp mot Åre. Intill mig sitter ett gäng från Göteborg. Hela natten har de festat, skrikigt och stört hela sovvagnen. Jag, liksom alla andra har tänkt ett antal onda tankar om dem medan vi skruvat oss och hoppats att sömnen till slut ska överrösta deras fylleskrål.
På morgonen gick en järnvägsväxel sönder och vi fick utrymma tåget, åka lite buss och sedan fortsätta med ett annat tåg. Då hamnade de precis bredvid mig, fyllegänget från Göteborg. De fortsätter dricka (kl 09.00) från sitt stora barskåp och då inser jag att de ÄR inget partygäng. De reser på betald arbetstid, kommer från ett företag och de är på konferensresa.
Och så tänker jag på hur olika världar vi lever i.
Vi som brann för bättre möten på Möteskulturdagen i tisdags och fyllekonferensgänget från Göteborg.