VARIATIONER
Maj16



Mitt jobb som ledarskaps-utvecklare och teambuildingkonsult tar mig runt i världen. Det ger mig rika möjligheter att
upptäcka andra mötesplatser än min egen ö land och rike runt. Jag har skrivit om sådana upplevelser förut.
Idag bar det av till en ny bekantskap. En trevlig sådan: Hotell Skeppsholmen. Om man söker det på Google Maps blir det första mötet däremot inte så trevligt. Vid den lilla platsmarkörer på kartan dyker en text upp där det står: Osedvanligt dålig service med ouppmärksam personal som låter gäster vänta… SÅ TRÅKIGT! Dels för att ingen av de nio recensionerna har sagt så? Alla har istället gett dem högsta betyg! INGEN har skrivit något dåligt om dem. Och min egen upplevelse av dem var odelat positiv. De är deesutom ett av de mest topprankade Stockholmshotellen bland TripAdvisors recensioner.
Så jag undrar hur det kan bli så? Förmodligen har Nikke Linndqvist en förklaring på det?
Han välkomnade oss när vi kom. Istället för att stå kvar bakom receptionsdisken som de oftast gör på hotell
– kom han ut – hängde lite nonchalant på receptionsdisken och berättade det som konferensvärdaralltid berättar för sina gäster. MEN! Han gjorde det så avslappnat och skönt att det kändes som om vi var hans gamla kära kompisar som var på besök! Han hade inget av den uppstyltade, stela hotellreceptionistens manér. Snarare var han…slapp. Helt avslappnad och väldigt ”nära”. Och jag älskar det! Jag älskar människor i serviceyrken som verkligen skapar ett MÖTE!
Samma sak händer alltid på min favoritkrog Supper Åre Där slår sig servispersonalen ner vid bordet – precis som om de var en del av sällskapet de orienterar och guidar bland sina spännande menyer.
Sånt gillar jag!
Fram för mer personlighet & tack Hotell Skeppsholmen för en kanondag i ert lilla fina slott vid vattnet!
Kick Off! Så här års duggar de tätt. (Fast det egentligen borde kallas Kick Out just nu – inför semestrarna) Många historier berättas om bedrövligheter som händer på såna tillställningar och tidningarna älskar ofta att vältra sig i sådana skandalhistorier.
För ett tag sedan blev vi kontaktade av Kristian Borglund på Metro Jobb & Karriär – de ville vända på steken och istället tipsa om hur man kan använda företagets Kick Off till något som främjar din karriär.
Här kan du läsa hela artikeln som naturligtvis också innehåller Metroläsarnas värsta Kick Off minnen
1. Visa dina bättre sidor.
Många kickoffer är upplagda så att du och kollegerna ska få se nya sidor av varandra. Du kan vinna på att visa upp starka sidor och förmågor som du inte får använda så mycket i arbetet. Och passa på att knyta kontakter och prata med kolleger du inte pratar med annars.
2. Köp chefens syfte.
Om chefen har styrt upp ett särskilt kickoffprogram som syftar till att du och dina kolleger ska bli effektivare, är det ingen bra idé att själv ha inställningen att ni är där för att ha kul och festa. Olika agendor kan vara fullständigt förödande för din karriär. Ta reda på syftet – i förväg.
3. Lugnt med alkohol.
Det egentligen så självklart att det inte behöver sägas. För många glas kan få dig att säga och göra saker som du ångrar djupt morgonen därpå. Tänk på att ni är där på arbetstid, så de vanliga uppförandekoderna gäller.
Bra och dåliga ledarskapsutbildningar handlade mitt förra inlägg om.
Frågan var om dyra ledarskapsutbildningar är bortkastade pengar?
Om att det faktiskt kan vara så
ibland och att det finns en förklaring till hur det kan bli så.
Jag frågade då om du skulle välja den kortare eller längre ledarskapsutbildningen med nästan EXAKT SAMMA INNEHÅLL. Jag lovade en uppföljning på det och här kommer den!
I takt med att vi blir äldre förändras vår förmåga till inlärning.
Små barn kan på kort tid kan trycka in mycket stora mängder ny information i hjärnan. De föds på toppen av en inlärningsförmåga som kallas ”Mekanisk Inlärning”
Den förmågan avtar med åren för att vara nästa helt borta i 30-års åldern. Allt enligt Siv Thier, doktor i vuxenpedagogik och arbetslivsforskare vid Helsingfors Universitet.
Trots detta fortsätter vi att sätta vuxna människor på dyra utbildningar och kurser där det mesta av informationen förmedlas genom föreläsningar. Med förhoppningar att ska skapa förändring och lärande! Och sedan blir vi förvånade när ingenting händer med dem när de kommer hem?
Parallellt med att den mekaniska inlärningsförmågan avtar – utvecklas en annan. Den som kallas Associativ Inlärning. Den baseras på all den information som redan finns lagrad uppe i hjärnan. Allt det vi redan vet och kan. Alla slutsatser vi genom erfarenhet dragit om hur världen fungerar. Vad som är bra, dåligt, framgångsrikt och väl fungerande. Vi blir mer kritiskt granskande och köper inte längre ny information hur som helst.
Istället processas den i hjärnan utan att vi ens är medvetna om det. Det sker mest nattetid när vi sover. Då bollas de nya pusselbitarna av information runt i den mentala kartan vi genom åren byggt upp – för att där inkluderas i det vi redan kan och vet. Eller förkastas – för att vi inte tror på det. Det skapas inga associationsbanor.
För det associativa lärandet krävs alltså mer tid.
Det krävs också reflektion.
Mycket reflektion!!
Såväl enskilt som i grupp för att lärandet verkligen ska få effekt.
För att en vuxenutbildning skall få effekt – måste det alltså få ta TID.
Den mest effektiva pedagogiken på vuxen-kurser heter ”Upplevelsebaserad Inlärning”
Vi börjar med en konkret upplevelse. Deltagarna blir engagerade i en övning/aktivitet, gör saker, observerar, känner, ser och säger någonting.
Detta är början till processen. Processgenomgången förstärker eller modifierar upplevelsen. När man går igenom vad som hänt, delar deltagarna med sig av sina reaktioner till andra som kanske reagerat, känt och tänkt på ett annat sätt.
Först när den är klar kan man säga att de alla har en gemensam upplevelse.
Man kan nu börja forma hypoteser eller göra generaliseringar och ta reda på hur den nya erfarenheten kan användas nästa gång en liknande händelse inträffar. Hypotesen eller generaliseringen är en bild av den verklighet man varit med
om. Funderingarna och diskussionerna kan i sin tur ge upphov till att man försöker tillämpa hypotesen eller generaliseringen, dvs. utveckla ett nytt handlingsmönster.
Slutligen testar/tillämpar man det nya eller alternativa beteendet i praktiken och får en ny erfarenhet som leder till en
konkret upplevelse och modellen upprepar sig som i en spiral.
Allt det här tar tid.
det är därför du borde ha svarat ”Den långa kursen” på min avslutande fråga i det förra blogginlägget