DAGENS TEMA ÄR MOBBNING

Mobbing.
För första gången på en svensk ledarskapskurs står det med på schemat.

Kanske har jag fel? Kanske finns det med på någon annan kurs? Jag har letat men inte hittat det i alla fall. Hoppas jag har fel.
Vi är inne på sjätte dagen av en kurs för mycket rutinerade chefer. Flera stycken av dem har gått åtminstone två kurser i min regi tidigare och de känner varandra bra.Mobbing-utbildning-för-chefer-och-medarbetare
Mobbing har berörts vid flera tillfällen under dagarna. Vi pratar alltid om det när vi fördjupar oss i grupputveckling. I konfliktfasen som uppstår när ”trevligheten” och försiktigheten i gruppen utbyts mot skitsnack, utfrysning, maktkamper och otrygghet. Då och där pratar vi om mobbing och de krafter som ligger bakom. Vi pratar om hur viktigt det är att som ledare förstå och se bakom det som sker, för att urskilja vad som är omedvetna gruppdynamiska processer och för att skydda medarbetare från personliga tragedier och katastrofer.

Mobbing är ett laddat ord och så vanligt förekommande att vårt svenska domstolsväsende skulle drunkna om vi började tillämpa lagen mot mobbing på svenska arbetsplatser. Varje år tal hundratals svenskar livet av sig för att de utsatts för mobbing på jobbet. Politiker i riksdagen kräver en lag mot mobbing. Trots att den psykosociala aspekten av arbetsmiljö redan finns reglerad i arbetsmiljölagen kap 2 §1a

Där står: ”att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för en god arbetsmiljö.”
Det är alltså inte bara arbetsgivarens ansvar utan lika mycket medarbetarens att verka för en god arbetsmiljö. Mobbning är ett brott mot arbetsmiljölagen.
Trots det har ingen dömts för mobbing på någon svensk arbetsplats? Är inte DET konstigt?

På kursen har jag gjort en övning. Sex situationer som inte alls är ovanliga. Situationer som dagligen förekommer på många svenska arbetsplatser. Två av dem betraktas inte som mobbing. Resten är, enligt lagen straffbara. Vi samtalar och enas om att alla exempel är fruktansvärda och skall absolut inte vara tillåtet. Som chef måste man stoppa det när man ser det.
Det handlar inte om komplicerade lagtolkningar, det är inte svårt att förstå, det handlar egentligen bara om vanlig medmänsklighet. Men exemplen gör djupa avtryck hos deltagarna och sätter igång mycket känslor.
Känslorna sitter kvar morgonen efter och vi får lägga en stund på att ”normalisera” som det heter på fint fackspråk.  Ungefär det man gör vid debriefing med människor som varit med om hemska katastrofer. För precis så laddat är det! Och precis så ont gör det att bli utsatt.

Psykiatern Per Borgå, tidigare chef på Röda Korsets center för torterade flyktingar och specialist på Posttraumatiskt stressyndrom PTSD säger i Aftonbladet idag
Jag trodde först inte att mobbning var ett trauma av samma dignitet som tortyr, men det är det. Det blir samma symptom..
Hans arbete har visat att Avsiktliga trauman – som tortyr och mobbning – till och med ger svårare symptom än oavsiktliga trauman, som naturkatastrofer.

De värsta traumana orsakas alltså inte av tsunamis och sjunkande färjor. De orsakas av helt vanliga människor. På helt vanliga svenska arbetsplatser. För att vi oftast inte vågar ingripa eller ens förstår vad det är vi håller på med.

Comments

  1. Vilket bra blogginlägg Mimmi. Jag tycker att mobbning i alla dess former är något som vi verkligen ska kämpa emot och det svåra är nog att när man väl upptäckt det att ingripa. Tycker speciellt det sista stycket är något värt att tänka på.

    ”De värsta traumana orsakas alltså inte av tsunamis och sjunkande färjor. De orsakas av helt vanliga människor. På helt vanliga svenska arbetsplatser. För att vi oftast inte vågar ingripa eller ens förstår vad det är vi håller på med.”

    • Tack Kajsa!
      Så roligt det är med kommentarer på bloggen! Börjar bli så van att det kommenteras överallt utom här.
      Mobbing är en hemsk företeelse men tyvärr alltför vanlig och med information går mycket av det att stoppa.
      Därför känns det viktigt att skriva om det :)

      • Visst är det lite extra roligt, bloggen blir lite mer levande när man uttrycker sina tankar kring saker och ting just i kommentarstråden. Jag håller med dig. Jag vet från ett tidigare grupparbete som jag deltog i hur mitt självförtroende efter den terminen verkligen hade sjunkit till botten. Nu när jag gick in i ett nytt grupparbete med en toppengrupp känner jag nu i efterhand nu när jag äntligen växt till dit jag var och starkare hur rädd jag var för att uttrycka min ståndpunkt på saker och ting i början av detta nya grupparbete och då var det ändå bara på grund av erfarenheter från ett grupparbete som varade i några månader. Tänk de som arbetar under en längre tid på en arbetsplats där mobbing förekommer. Inte roligt alls, nej det är så bra att du tar upp detta.

        • Det är så tråkigt att det ofta blir så i skolorna :(
          Jag hade en kursdeltagare för något år sedan som var en riktig A-student, utvald till ett elitprogram och därför skickad på kurs hos oss.
          Hon levde i samma typ av situation som den du berättar om – i den dåliga gruppen. Det höll på att bryta ner henne totalt – inriktningen på kursen var…..hör och häpna….gruppdynamik och ledarskap!
          Så basala ingredienser som människors olikheter fanns inte med!
          Hennes profil var helt annorlunda än resten av gruppens och normen i gruppen var satt till att den som pratade högst och tog för sig mest – på bekostnad av de andra – var den man lyssnade på.
          Så JÄTTETRÅKIGT när inte ens de akademiska kurser som fördjupar sig i sånt här förstår vad det är de borde lära ut.
          Det var ändå en kurs där man plockat de allra bästa essen till framtida ledare….

Lämna ett svar till Kajsa Hedman Avbryt svar

*