”JAG SKA DÖDA DEN DJÄVELN!” OM ETT BREV FRÅN ANDERS CARLBERG

För många år sedan – när vi hade i uppdrag att utbilda alla lärare på Fryshuset i ledarskap – fick jag ett brev på posten från Anders Carlberg.

Det var ett brev med en text jag bevarat sen dess. För att texten är så fullständigt makalös.Anders-Carlberg-och-brevet-till-Äventyrens-Ö
Ville publicera den när han dog i veckan men hittade den inte efter att just ha flyttat. Nu har jag hittat den och skrivit ner den från pappret den kom på.
Jag ryser fortfarande när jag läser den. Ruggigt aktuell, fortfarande idag och tankeväckande om bland annat rasism och mobbing. Tänker att den därför – kanske mer än någonsin tidigare? – är viktig att spara och dela.

Tänk – återigen – på det där med mobbing när ni läst hans text..

ANDERS CARLBERGS TEXT – ETT SVART HÅL – SKRIVEN FÖR LÄNGE SEDAN

 

”Jag dödar den djäveln” tänkte jag. Den starka känslan överrumplade mig.

För några år sedan deltog jag under en vecka i en kvalificerad ledarutbildning kallad UGL. I utbildningen ingick, att de tolv deltagarna varje dag, ärligt skulle berätta hur de uppfattade de andra deltagarna.
En av kvinnorna sa redan första dagen till mig ”inte för min skull utan för de andras skull. Tycker jag, att du tar alldeles för stor plats.”
Kursen gick bland annat ut på att få kontakt med och också helst lära sig att förstå sina egna känslor.
Under större delen av livet har jag haft samma känsla när någon försökt trycka ner mig.
En känsla av oförsonligt hat.
Långsamt vaknade ett minne inom mig. Jag är på seglarläger i Stockholms norra skärgård. Vi är ett 60-tal deltagare från 11 – 14 år. När man tar ut lägrets fotbollslag kom det att bestå av 10 14-åringar och en 11-åring, jag.
Under återstående tiden på lägret blev jag ordentligt mobbad av grabbarna, som jag bodde med i 20-mannatältet.
Den upplevelsen satte tydligen så djupa spår i min själ, att jag, när jag påmindes om den hemska känslan att vara mobbad 45 år senare, kunde tänka ”Jag dödar den djäveln”.

När Jonas Hållen och Karl-Olof Arnstberg  gjorde en undersökning av 16 före detta nazister ställde de frågan varför, de blev nazister och varför de hoppade av. Materialet har de kallat ”Smaka Känga”. En gemensam nämnare var att de intervjuade under många år varit mobbade. Det högerextrema gänget gav dem en känsla av makt och upprättelse.
Därför blir man inte förvånad när man noterar att högerextrema aktivister ofta har samma bakgrund som vänsterextrema exempelvis AFA (antifascistisk front).
I organisationen Exit på Fryshuset har vi under tre år hjälp över 200 att lämna nazistiska organisationer. För de flesta var nazismen en utväg för att fylla själens svarta hål skapat av mobbing, frånvarande farsor och ibland föräldrars missbruk. När de hoppade av måste hålet fyllas med något positivt. Annars låg andra dåliga utvägar nära till hands, exempelvis missbruk.

När Emerich Roth, som arbetar på Fryshuset och har suttit i 5 koncentrationsläger, fick frågan av Jonas Sima i Expressen  vilken person han skulle velat vara i historien?
”Jag skulle velat vara lärare för den lilla misshandlade pojken Adolf Hitler” sa han.

UGL-kursen såg jag kvinnan i ögonen och berättade vad jag kände. Hon såg chockad ut.
Det blev början till ett bra snack och en bra utbildning.

Anders Carlberg
Vd Fryshuset

 

Comments

  1. Tack Mimmi och tack Anders – för att vi fick se också den här delen av en kämpe som använde sitt liv för att bistå barn och ungdomar som kanske var som han var en gång! Gott att du hittade hans brev, Mimmi. Tack än en gång

    • Ja, jag tycker den här texten är ett bra sätt att minnas en stor man Margareta.
      Glad att så många tycker om den, läser och delar den :)

  2. Barbro Netz says:

    Ärlighet, tolerans, empati och ömsesidig respekt samt stor vilja att verkligen förstå den andra är nödvändigt för en möjlighet att skapa en hållfast relation. Anders Carlberg hade de verktygen och använde dem.

  3. Anders Carlberg föreläste en gång i Berlin för oss berlinsvenskar och för tyska svenskalärare. De senare hade mängder av berättelser om nynazistiska ungdomar av idag. Och den gode Anders bollade dilemmat med dem och delade med sig av sina EXIT-erfarenheter. Ännu en svensk som på plats där det händer gjorde skillnad. De är sällsynta. Men då, just den kvällen, var han en svensk ljusbärare här i Berlin. R.I.P.

Lämna ett svar till Barbro Netz Avbryt svar

*