Teambuilding

En nyligen genomförd undersökning visade att sju av tio trivs på jobbet!

40% svarade att de t.o.m. trivs mycket bra!
Bäst trivs medarbetare mellan 50 – 65 år medan anställda födda på 70-talet är minst nöjda med sina jobb. I undersökningen har man också sett ett samband mellan ålder och hur nöjd man är med sin lön. Ju yngre man är desto mer missnöjd är man med lönen.

Hälften av de tillfrågade är nöjda med sin chef. Chefen anses också som en av nyckelfaktorerna till att man trivs på jobbet.

Och om man inte alls tycker man har den utveckling man förtjänar? Vad gör man då?
Här har du lite karriärtips!

Undersökningen genomfördes av YouGov på uppdrag av Blocket Jobb och publicerades i Chef

Teambuilding är för många ett sätt att stärka sitt team.
Men Tidningen Chef citerar i sitt senaste nummer tre tips från Harvard Business Review om att stärka sitt team. Tips som är alldeles gratis!

1. Utse en nejsägare. Överdriven konsensus – där man alltid är överens – är en farlig biverkning vid lagarbete. Be någon i teamet att spela rollen som »djävulens advokat« för att försäkra dig om att alla idéer granskas noggrant.

2. Undvik stora grupper. Ett team ska vara så litet som möjligt för att få ut det mesta av alla medlemmar. Helst ska du bygga team som omfattar högst nio personer.

3. Satsa på sammanhållning. Försök undvika att byta ut medlemmar i teamet. Då börjar nämligen rollsökningsprocessen om från början och otrygghet uppstår. Etablerade team fungerar bättre än de som ständigt förändras.

Bra punkter som man kommer en bit på vägen med i början när man startar en ny grupp.
”Nej-sägarens” roll  kommer däremot att vara överspelad när gruppen går in i rollsökningsfasen. För då tenderar ibland samtliga gruppens medlemmar att bli just ”nej-sägare”. Även om det ofta sker lite subtilt, i form av olika härskartekniker.
En väg att klara sig ur det är ett fjärde och femte tips – från oss på Äventyrens Ö:

4. Arbeta med relationsutveckling. Alla möten behöver inte alltid handla om affärsprocesser, strategi och budgetar. Minst lika viktigt är att lära känna varandra för att bygga trygghet i gruppen.

5. Utvärdera era möten. Eftersom den mesta interaktionen i team sker på möten är det viktigt att ni har BRA möten. Ett sätt att kvalitetssäkra dem är att lägga in som stående punkt:
a) Hur tyckte ni att dagens möte fungerade?
b) Finns det något vi kan utveckla så att våra möten blir bättre?
Det tar cirka 10 minuter att gå varvet runt och det kan komma att utvecklas till mötets nyttigaste 10 minuter!

Lycka till!

Historien jag ska berätta om idag är otäck.

Tyvärr är den också sann. Det har hänt på riktigt.
Men den känns viktig att berätta för att inte fler ska möta samma öde som mannen du strax kommer att få läsa om. Han tillhör den stora gruppen köpare som inte riktigt har koll på skillnaden mellan ”riktig teambuilding” och ”rolig teambuilding”. Hade han haft det, hade historien tagit en helt annan vändning.

EN OTÄCK HISTORIA

Han hade precis tillträtt sin nya tjänst. Han var stolt och glad och hade stora ambitioner. Det var hans första vd-jobb. Men efter ett tag visade siffrorna att allt inte stod rätt till. Han kallades till samtal i det andra landet. Där ägarna satt.”Du måste få ordning på dina tjejer och grabbar där borta i Sverige!” sa de. ”Du måste se till att skapa ett starkt team och sedan styra upp organisationen. För så här kan det inte fortsätta!”.
Ett starkt team, tänkte vd? Någonstans hade han hört att teambuilding var till för sånt. Att det var så man gjorde. Sagt och gjort!
Men just då var han lite stressad av hela situationen. Det obehagliga samtalet berättade han inte för någon om. Inte ens för sin assistent, kvinnan som administrerade nästan hela hans liv. Inte ens hon anade därför någonting. Han sa till henne att hon skulle boka en konferens. En konferens där de skulle ”göra teambuilding”
… och eftersom han var lite stressad så delegerade han lite ospecifikt hela uppgiften till henne.

Assistenten ringde ett företag där man arbetade med teambuilding och sa att de ville ha en riktigt rolig teambuildingdag. Så bad hon om en offert på ett teambuildingprogram. På företaget ställde manen del – för assistenten – underliga frågor. Bland annat undrade man hur hon tänkte närhon sa teambuilding och om det fanns några problem eller något man hoppades komma tillrätta med under teambuildingen? När hon undrade varför man frågade så, svarade de att de arbetade både med roliga aktiviteter och med seriös ”riktig teambuilding”. Skillnaden skulle tydligen vara tidsaspekten samt att det förstnämnda leddes av aktivitetsvärdaroch det sistnämnda av beteendevetare och konsulter som var specialister pågruppdynamik, konlikthantering och en massa andra saker som hon inte riktigt förstod. Men ett ord fastnade i hennes huvud:                            B e t e e n d e v e t a r e.  DET lät inte bra tyckte hon och utropade ”Oh nej! Beteendevetare! Det behöver inte vi!”  Hon själv tillhörde den grupp av människor som aldrig i livet skulle kunna tänka sig att låta någon ”rota i skallen” på henne, som hon brukade säga … Så hon sa att de absolut inte hade några problem! De ville bara komma ut och ha roligt. Inga beteendevetare här inte!

På företaget hade man dock genom raderna hört och misstänkte något annat. De sa därför att de kunde skicka två förslag som de kunde ta ställning till. Hon och hennes chef tillsammans kanske?

Chefen – som ju fortfarande var stressad när förslagen kom, bad bara om en kort breif. Han hade inte tid att titta igenom förslagen sa han.  Han lyssnade, lite frånvarande, och hörde ord som ”roligt” och ”beteendevetare”. Eftersom han själv inte riktigt visste vad beteendevetare gjorde och liksom hon, tyckte att det lät lite läskigt, höll han med henne i rekommendationen om det ”roliga”programmet. Fast han var, i ärlighetens namn, ganska frånvarande mentalt när beslutet fattades.Två månader senare åkte drygt hundra personer iväg på något som i inbjudan annonserats som en ”teambuildingdag” där chefen hoppades kunna skapa ett team av sin dysfunktionella svenska organisation.
Förutom det faktum att det kostar en del att skicka så många människor på konferens, uteblev alla intäkter under en och en halv dag eftersom de alla antingen sålde produkter eller debiterade sin tid per timme.

Den stora gruppen hade en fantastiskt rolig dag! Alla var glada och tävlingsaktiviteten fick hela anläggningen att sjuda av skratt. Vd:n gick nöjd omkring och myste och assistentenvar euforisk. Hon berättade för någon att det var så fantastiskt! Chefen hade delegerat hela evenemanget till henne! Han hade haft mycket och göra, så han hade överlåtit hela beslutsprocessen till henne. Något sådant hade aldrig tidigare hänt. Hon var glad och stolt. Personalen var också glad och sa att det var ”den roligaste konferensen de någonsinvarit på”.

Tre månader senare fick vd:n sparken.
Ägarna motiverade det med att han misslyckats i sitt uppdrag att skapa ett team av sina medarbetare och därefter få ordning på sin organisation.

Om du vill veta mer om vad de istället borde ha bokat – läs här om Teambuilding med förändringsgaranti.

»Jag måste se till att alla får det bättre. Annars är det alltid någon som vill tillbaka till hur det var förr. Och då kommer vi inte att överleva«

Ord uttalade av en ledare i senaste numret av tidningen Chef. Han är en chef som ber till Gudarna för att motverka oro i sin grupp och han lever mitt i de stora förändringarnas tid. Hans namn är Almir Suruí och han är en  36-årig indianhövding från Amazonas som uppmärksammats mycket för sitt sätt att möta den nya tiden.

»Ett stort problem var också att jag började resa för mycket. Jag blev inbjuden på konferenser världen över och är nog den enda indianhövdingen från Amazonas som varit på världens alla kontinenter. Och åkt business class! Men resandet var inte bra för mig. Det gjorde att jag tappade respekten hemma.«

Hur många gånger har jag som konsult inte hört just detta! Personal som upplever att deras chefer aldrig är fysiskt närvarande. Personal som börjar tappa respekten, just för att chefen mest är ute på möten och resor. Indianhövdingen i Amazonas hittade en lösning på det också. Han tog med sig delar av sin stam. Först till Geneve – där de imponerades av de snöklädda bergen. Och sedan en annan grupp till nästa möte. För, som han sa, ”Det gäller att sprida framgången”.

Kloka ord som vi alla kanske skulle kunna lära oss av?

Naturfolkens gamla visdomar har genom hela mitt liv varit en inspirationskälla.

I april kommer vi att få fint besök på ön. Från just ett spännande naturfolk med ett viktigt budskap.
Mer om det lite senare.
Nu måste jag slänga mig över högarna på skrivbordet!

Tidningen Chef publicerar i dag resultatet av en enkätundersökning som danska handelskammaren har gjort. Folk har tillfrågats om vilken typ av chef man helst vill ha. Baserat på kön och ålder som urvalskriterier.
Resultatet  är ganska skrämmande.  Om männen får välja så ska chefen vara en 45 årig man eller äldre. Och när kvinnorna väljer så visar det sig att de flesta av dem (över 66 % ) vill ha en mogen man som chef. Ännu värre är det för unga danskar i karriären. Bara 1 % av de 1500 tillfrågade vill helst ha en chef under 30. Länk till artikeln

Undersökningar är spännande. Media älskar att vila sig på dem i lite mer känsliga frågor. Som det här med kvinnliga och manliga chefer till exempel. Där ”tycks” det väldigt lite annat än på de politiska ytterlighetskanterna. Så man berör ämnet med statistiska rapporter istället. Precis som jag gör nu.

Det engelska marknadsundersökningsföretaget One Poll publiceras ofta. Bl.a. en undersökning som gjordes i England som visade att av 2000 tillfrågade britter så skvallrade alla om sina kollegor. Värst utsatta är cheferna. Så långt inte så mycket att förvånas över. Men undersökningen visade också att 20 % av dem avskyr sina kollegor?! Orsakerna för det skiljer sig mellan män och kvinnor. Män ser sina hatobjekt som lata eller oförtjänt framgångsrika. Kvinnor däremot ser de kollegor de inte gillar som hot eller betraktar dem med avundsjuka.Jag kommer att återkomma i det ämnet! För det här med kvinnor, hot och avundsjuka är intressant!  Men när jag gör det så kommer det att bli i form av kvinnornas egna historier. Ingen mer statistik!
Varje år möter jag nämligen –  i mina uppdrag – många framgångsrika kvinnliga chefer. Jag tränar också årligen cirka 200 unga, blivande ledare i just ledarskap. 50% av dem är kvinnor och alla har de en spännande historia att berätta. En historia som inte alltid syns i medierna.Välkommen att följa med på resan in i verkligen bortom undersökningarna!