Teambuilding

Läste just på Ledarnas blogg om hur synen på ledarskapet förändrats över tid.
Om  ”90-talets havererade projekt med platta organisationer, upp- och nedvända hierarkier, eviga brainstormssessions och ett coachande ledarskap utan substans. Efter att allt för många gånger ha fått frågan ”Vad tycker du själv?” från chefen när man bett om hjälp på ett dilemma satte medarbetarna till slut ner foten: ”Säg vad ni tycker. Nu vill vi ha ett tydligt ledarskap!”

Idag är ordet ”MOD” ett flitigt förekommande ord i Chefsannonser. Jag vet. För jag använde det själv för ett tag sedan när jag gjorde en annons för VD-tjänsten i ett bolag  där jag sitter i styrelsen.

Men när jag tänker MOD så tänker jag inte riktigt i samma termer som i Ledarnas blogg. Jag tänker mer på modet som krävs i att skapa ett öppet klimat på arbetsplatsen. På modet att gå in och våga lyfta upp det alla pratar om till ytan. Att synliggöra konflikterna och våga hjälpa medarbetarna att hantera dem.
En gammal – men intressant undersökning från CEDR – The Center For Effective Dispute Resolution visade 2006 att olösta eller illa hanterade konflikter kostar flera miljarder (!) varje år. Bara i Storbritannien.
CEDR har i kostnaden bland annat räknat in faktorer som förlorade kunder, tidsförluster, ökad personalomsättning, dåligt rykte samt påverkan på arbetslusten.

Ikväll var jag på ett seminarie på Marknadsföreningen i Stockholm. Det handlade om våra digitala identiteter – och just ikväll berättade Nikke Lindkvist om arbetet med SVT:s uppmärksammade dokumentär ”Du är Googlad” av Johan Ripås. Ikväll låg fokuset på företagens digi9tala identitet. En av deltagarna berättade att hon alltid ”Flashback-söker” företag innan hon besöker dem – och att ett av företagen hade över 200 trådar där. Skrivna av upprörda medarbetare.

Där ser man vad avsaknaden av mod hos chefer faktiskt får för effekter. Hur avsaknaden av forum på arbetsplatsen och i möten där man tillåts lufta frustration, missnöje eller ilska alltid tar sig uttryck i andra forum. I det aktuella fallet i det mest hemska av sociala forum. 200 trådar i Flashback från missnöjda medarbetare…. Det är en ren och skär mardröm för vilket företag som helst!
Därför är det inte så konstigt att vi nu år 2012 söker modiga chefer och ledare.
Såna som vågar och har modet att sitta ner och lyssna..

Det var i förra veckan.
Vi pratade om vuxeninlärning, vikten av reflektion och skillnaden mellan barns och vuxnas sätt att lära in. Den mekaniska kontra den associativa inlärningen. Jag baserar det jag pratade om då på Siv Thier:s arbete. Hon är doktor i vuxenpedagogik och arbetslivsforskare vid Helsingfors Universitet. Thier är en flitig och uppskattad föreläsare som bl.a. skrivit boken Det Pedagogiska Ledarskapet.

I samband med det fick jag själv en liten ny självinsikt. I mitt fall var läraren en kursdeltagare på den ledarskapskurs jag just då höll.
Hon sa att hon hört något helt annat. Att vår förmåga att lära in försämras för att vi mentalt begränsar oss med föreställningar om att vi faktiskt inte kan.

Genom livet har jag gått och undrat varför jag är en sån där som aldrig hoppar högt över nya idéer när någon framför dem. Jag tycker sällan att något är 100 när jag för första gången hör det. Däremot kan jag tycka det 20 minuter senare. Eller nästa dag. Men sällan omedelbart. Så jag sa att det lät intressant och fullt logiskt.

INSIKTEN:

Vi fortsatte kursen och gjorde en inventering om lärstilar – som påverkar hur vi kommunicerar och förmedlar information (på temat pedagogiskt ledarskap). När vi var klara med det tog vi en paus och jag tittade på modellen vi just jobbat med.

Det var där jag fick min självinsikt!
Av de fyra inlärningsstilarna finns en som jag aldrig själv överhuvudtaget känt igen mig i – och således trott att jag aldrig (sällan) använder mig av. Den ”Reflekterande Observerande”. Den som älskar föreläsningen som form.
Jag DÖR alltid av leda när jag sitter på föreläsningar och bevistar därför sådana tillställningar endast när jag verkligen måste.
Men..i den stilen ingår också tydligt behovet av att få ”suga på karamellen” en stund. Att kritiskt granska all ny information, reflektera runt den för att sedan bekräfta eller förkasta den.
Precis så som jag själv reagerar inför nya tankar och idéer!

FLER LÄRARE UPPENBARAR SIG & JAG FÅR ETT VERKTYG

Som grädde på moset så dränktes jag igår av olika nyhetsbrev och artiklar som hänvisar till att hålla idésprutorna på gott humör.
Lite tips till alla oss med medarbetare som hela tiden kommer med nya spännande idéer. Men talar där om att bli en ”lyssnande optimist”.
Tips till folk som är precis som jag
Så min självinsikt växer och mina lärare uppenbarar sig.
En efter en!

Egentligen spelar det ju ingen roll hur mycket vi än skriver på hemsidan om hur bra vi är.
Allt som spelar roll är ju hur våra gäster uppfattar oss.

..och ska vi tro blogg-världen så har vi lyckats riktigt bra!

Då och då har vi hittat bloggar där besökare har delat med sig av sin ö-upplevelse.
Nu har vi sammanställt den på en ny sida.
Listan fylls på kontinuerligt.

Där kan du läsa flera upplevelser från traineeprogram ute på ön. Fem dagar för blivande unga ledare. Där finns personliga betraktelser efter teambuildingprogram och lite ironi kring det naturliga bredbandsfri miljön i samband med ledarskapsutbildningar.
Kul läsning och vi är tacksamma för alla vänliga ord!

Tipsa oss gärna om du hittar fler bloggar om Äventyrens Ö!

Här kan du läsa mer

På DagensPS hävdar idag forskare från Lunds Universitet att chefutbildningar är bortkastade pengar.
De påpekar bl.a. att bara för att en chef blir” bättre på sitt jobb, blir inte arbetsklimatet bättre.”Och så långt hänger jag med.
Vad jag inte förstår är däremot det generella antagandet att alla chefutbildningar skulle falla inom samma ram? För utbudet av chefskurser är ENORMT!
Men lite förenklat kan man dela in dem i ”hård -& mjukvaruutbildningar”.
Alltså antingen Leda verksamhet eller Leda människor. Exempel på verksamhetsinriktade ”hårda utbildningar” är exempelvis Teknik och Ekonomi. Det är också de två områden som toppar utbildningsstatistiken  i  Sverige 2010 enligt en just publicerad rapport.

På tredje plats bland de mest växande utbildningarna i Sverige kommer:
Ledarskap. 9 av 10 utbildningar i ledarskap fokuserar på de ”mjuka” frågorna.

Chefsutbildningar inom de hårda områdena gör inte att personalen mår bättre eller att arbetsklimatet utvecklas.
Ibland är det snarare tvärtom.
Det här med att skapa lönsamma företag är annars väldigt enkelt!
Det som skiljer lönsamma från mindre lönsamma företag är nämligen – enligt en omfattande forskning -avhängigt med hur medarbetarna mår på jobbet! (Precis sådant man får lära sig på de ”mjuka chefsutbildningarna”)
Det handlar om att känna sig respekterad av en chef som hälsar på morgonen, håller mötestider och respekterar samma regler som ställs på alla övriga anställda.
Det handlar om att den grupp jag i verksam i,  har ett fungerande samarbete och verktyg att hantera konflikter.
Det handlar också om att kunna påverka sin arbetssituation och att få feedback så jag vet hur det jag gör uppfattas av kollegor och min chef.
Så enkelt är det!
Allting annat – allt som handlar om strukturer, löner och hårda parametrar är av underordnad betydelse och kommer långt ner på listan.

De chefer och grupper som jag jobbar mycket med, kommer alla från företag som har insett detta. I ett fall finns det till och med inskrivet som ett baskrav för cheferna att de skall vara ”grupputvecklande”.
Det som är extra spännande med just det företaget är att de – även under den djupaste lågkonjunktur – presenterar rekordresultat!Vore lite spännande om forskarna på Lunds Universitet som så kategoriskt sågar ”dyra chefskurser” besökte dem, läste deras fantastiska bokslut och sedan tog sig en funderare över sina egna forskningsresultat.