Teambuilding

Nya Kick Off har just kommit. Ett bra magasin för dig som bokar möten och events. 

Sedan ett par år är jag krönikör där. Artikelmaterialet levereras ungefär en månad innan utgivning, det är därför du får läsa om jordbävningen på Nya Zeeland. Idag när vi alla istället tänker på Japan och den fruktansvärda naturkatastrofen som drabbat landet sedan jag skrev..

Att vara krönikör är annars jättekul men ibland blir ju texter lite som ens barn. Och i det här numret var det så. Det blev tydligt för mig när det visade sig att den var för lång och jag var tvungen att korta den.

Därför…Tada!!
Här kommer texten i sin helhet

”Först blev jag arg när jag läste det. En notis som beskrev ett ”nytt utomhuskoncept” . Det handlade om ett forskningsprojekt vid Linköpings Universitet som visat att ”naturvistelse i samband med konferenser skapar en god grund för att optimera organisationen”.

De hade kommit fram till att ”det bidrar till att utvecklar personalens förmåga att tillsammans nå nya mål.”  Upptäckten lanserades som ett ”nytt utomhuskoncept”. Eftersom vi på Äventyrens Ö har arbetat med just det där utomhuskonceptet  i 17 år så såg jag inte det ”nya” i nyheten och surade en stund.

Sen satte jag igång och leta på nätet. Upptäckte att det fanns en professor som låg bakom det och att flera konferensanläggningar nappat och ville erbjuda sina gäster program ute i naturen.

Människor som söker sig ut i naturen,. Lite Avatar så där? Hmm.. så det har nått även konferensmarknaden alltså? Det där som fyller nätet just nu, tankarna om det som händer i världen och vad vi ska göra åt det.

Just idag, medan jag skriver slåss människor i arabvärlden för sin frihet och instängda människor i jordbävningens Christchurch kämpar mot tiden. En konsekvens av det vetenskapen förklarar med att jordens magnetiska poler håller på att förflytta sig. Jordskorpan håller på att vända sig och då knakar det kraftigt längts kontinentalplattornas skarvar.  En sådan ligger just där på Nya Zeeland.  Andra – inte så vetenskapliga teorier – talar om jordens undergång 2012. Naturfolken har länge talat om att vi närmar oss en ”förändringarnas tid”, och universiteten har börjat forska om just det naturfolken berättar.

Idag är i stort sett alla forskare eniga om att jorden är inne i en tid av stora förändringar. På många olika plan. Nu är det mätbart att det faktiskt är så. Ättlingarna till Inkafolket har sedan 1992 rest runt i världen för att förmedla sitt budskap om hur vi kan rädda vår planet. Och Hopi indianernas profetia blev för ett par månader sedan skrämmande verklig.
Den som lyder: “When birds fall from the sky and the animals are dying, a new tribe of people shall come unto the earth from many colors, classes, creeds, who by their actions and deeds shall make the earth green again. They will be known as the warriors of the Rainbow.”
Grupperna finns idag: Tribe of many colours, Greenpeace, naturfolken och många fler. De talar nu till oss på möten, i artiklar och på youtube. Och de säger alla samma sak: att vi måste återknyta våra förlorade band till naturen och vi måste utveckla våra relationer. Precis det jag jobbar med alltså!

Den här professorn med det ”Nya Utomhuskonceptet” har kommit fram till att konflikter minskar när människor får vistas i naturen. Det är bra att det nu finns belagt i forskning. Det som vi och våra gäster känt till i 17 år. Och när vi slutligen fick kontakt professorn och jag, upptäckte vi så mycket synergier mellan deras forskning och vår verksamhet att det snurrade ordentligt i huvudet på oss båda två. Så nu ska vi samarbeta professorn och vi. Han ska lära oss och vi ska lära honom. Och vem vet? Om vi kan få alla konferensdeltagare att ge sig ut i naturen en liten stund, då kanske vi kan göra stordåd tillsammans för att rädda världen!”

Jag är en sån där person som nästan alltid är omgiven av människor. Ofta står jag i centrum för andras uppmärksamhet. Som konsult och kursledare är det så. Och även om jag använder en pedagogik som gör deltagarnas inlägg intressantare än mina egna och ofta leder genom dem, så är de ändå fokuserade på mig. De tolkar vartenda ansiktsuttryck i mitt ansikte.Det är inget konstigt med det. Precis så fungerar alla grupper när de får en ny ledare eller sätts i en ny situation. I ett nytt sammanhang.  Jag vet det. För det är bland annat sånt vi lär ut på våra ledarskapskurser. Gruppens initiala beroende till ledare.Många av grupperna jag möter arbetar tillsammans dagligen. En del träffar jag för att de vill ha en bra start på ett nytt projekt. De vill på ett tidigt stadium bestämma sig för hur de ska vara mot varandra för att undvika framtida konflikter. Sätta lite spelregler och gör osynliga regelverk synliga.
Andra träffar jag för att de hamnat i jobbiga situationer, mönster eller konflikter som de behöver hjälp att ta sig ur.
Oavsett vilket, så lever vi tight ihop medan vi jobbar.
Ofta, väldigt ofta, blir resultatet att de lämnar mig i en djup och enig känsla av lycka. Lycka av att få vara tillsammans. Lyckan av att ha vuxit ihop till en trygg grupp. Eller lyckan av att ha insett hur enkelt det faktiskt var att lösa det svåra. När de lämnar mig då känns det ibland ensamt.
När de i sin innerliga lycka får åka hem och fortsätta uppleva den medan jag rustar mig för att möta nästa nya grupp.En del grupper gör en lång resa tillsammans med mig. Det händer att det känns som om hela universum rör sig. De grupperna är det svårast att skiljas ifrån. Det händer ibland att jag gör mig ärenden till just de kvarter där de har sitt kontor. Bara för att få ett tillfälle att ”titta in”. För att få insvepas av den där varma känslan som de känner inför varandra men som också spiller över. På alla oss som kommer i deras närhet.

Det är också det som är mitt jobb. Att utveckla grupper till en sådan mognad att inte bara de själva utan också alla i deras omgivning känner av det.
Det finns nämligen en affärsmässig aspekt av det här också. Attraktiva grupper genererar bättre business än grupper som inte trivs så bra tillsammans.Nåt att tänka på kanske?