Teambuilding

UGL-kurs på Näsby Slott – Lobbyn

UGL-Kurslokalen i en paus

Imorgon ska jag fråga UGL-deltagarna om de vill vara med på bild också!

Vi har i 13 år arbetat med en kurs som heter UGL.  Det är en väldigt känd och populär ledarskapsutbildning och huvudman för den är Försvarshögskolan.

2010 gjorde FHS om den helt och den innehåller nu många nyheter. Bl.a. har man anlitat Gudrun Schyman i ett avsnitt som handlar om ”könsmaktsordning”.
Just det avsnittet/pappret är inte obligatoriskt. Man behöver alltså inte dela ut det och vi gör det sällan.

Varför då,  finns det nog de som undrar?
Svaret är att behovet av det oftast inte finns. De kvinnor vi oftast möter på de här kurserna har ofta ett motsatt problem. De har problem med andra kvinnor. Framgångsrika, starka kvinnor motarbetas nämligen oftast av andra kvinnor med lägre självkänsla. Inte av män.
En krönika jag skrev för ett par år sedan handlade om just det och den var länge en av de mest lästa krönikorna på tidningens webbplats. Många hörde av sig och talade om att de kände igen sig. Ingen ifrågasatte det jag skrivit.
Att försvaret har problem med genusproblematiken och ser ett sådant behov på en officersutbildning är kanske inte så förvånande? Men idag är näringslivet den främsta användaren av UGL och där har mina 17 år som konsult berättat andra historier. Upprepade sorgliga historier om kvinnor som motarbetar andra, mer framgångsrika kvinnor.

Sitter ute på ön och och kollar nyheterna efter en kul avslutningsmiddag med min fascinerande UGL-grupp. Imorgon eftermiddag är vi färdiga och jag kommer att sakna dem när de åker hem.
Upptäckte just att en av deltagarna har en blogg där jag hittade följande:

”Jag har nu tjuvkopplat antennen på tv:n och gömt mig på sommarhemmet för att ta mig ut på nätet från min exil någonstans i Stockholms skärgård. Om jag inte vetat bättre hade jag trott att jag befann mig på Betty Ford-klinikens filial för oss bredbandsberoende. Snacka om jag fått gå på avtändning.”

Han fortsätter: ”Är som sagt på kurs och då är man kommenderad att koppla ner och det är en svårare prövning än vad jag trodde. Inte så att jag inte skulle kunna sluta (det är väl så man säger om bereonden?) men det svider som sagt att inte ständigt vara på. Lägg till att vi är ute i naturen med granar, olika levande varelser i alla dess storlekar…ja, det har varit omskakande på många sätt att gå på kurs…”

Behandlingsklink för bredbandsberoende – kanske en ny affärsidé?
Han verkar efter fyra dagars avtändning vara vid god vigör, så vem vet?!

De har aldrig träffats förut.
Efter 8 timmar säger de att de känner varandra bättre och vet mer om varandra än medarbetare de arbetat med i många år.

De reflekterar över att de känner sig så trygga tillsammans, trots att de mötte varandra först kl 10.00 i morse. De säger att det är öppenheten de alla visat som skapat den tryggheten. En säger att hon är nyförälskad i hela gruppen.

De mår bra och de trivs i varandras sällskap och de är på kurs för att lära sig hur grupper fungerar och hur man gör för att få dem att bli trygga och må bra tillsammans.

Det är ett magiskt jobb jag har!

Vill du veta hur det går till?
Vecka 20. Ute på ön.
Välkommen!