Från puppa till fjäril. Del 5

Från puppa till fjäril. Del 5

En artikelserie skriven av Mimmi Dahlström - Utbildningsansvarig på Äventyrens Ö för tidningen Konferensvärlden 

Om konflikter, skitsnack och syndabockstänkande

Det finns en historia om en pojke som på en av sina ensamma upptäcktsfärder i skogen upptäckte en fjärilspuppa. Formen fascinerade honom. Han visste inte vad som dolde sig därinne, men han förstod att den innehöll liv och han blev nyfiken.

Varje morgon, så fort han fått på sig sina kläder, rusade han ut i skogen, till puppan. Han såg dess förändring och han förstod och såg hur puppan sakta och långsamt började sin mödosamma utveckling....


DEN ”NYA GRUPPEN” HAR nu kommit en bit på vägen. De har arbetat tillsammans en tid. De har varit artiga, glada och genomgående försiktigt trevliga mot varandra. De vet att de nu är en grupp och lättnaden sprider sig hos var och en.

Lättnaden över att ha blivit accepterad av gruppen, hittat en plats och fått bekräftelse på att den egna kompetensen räckte till.

Den tiden, när alla slutligen kände att de var ”med på båten” var en lycklig och uppsluppen tid. Alla var nöjda, glada och rörande eniga om att de tillsammans var en riktigt, riktigt bra grupp med underbara medlemmar. 

”Ja-sägar-möten”

Veckomötet på måndagar har alltid varit något som klarats av snabbt och effektivt. Något gruppen varit stolt över. ”Vi i den här gruppen ägnar oss inte åt onödigt tjafs! Konflikter och bråk, det kan andra ägna sig åt! Vår grupp - är en snabb och effektiv grupp!” Fastslår de stolt och unisont. På mötena brukar chefen rapportera och ibland introducera nya idéer och arbetssätt. Alla brukar nicka och hålla med. För det är en bra chef de har. En som förstår och en som de gärna följer. Att de är en ganska larvig samling individer som aldrig bidrar eller säger vad de egentligen tycker, det låtsas de inte om. ”Skulle alla prata så skulle vi inte få någonting gjort alls” - resonerar de förnuftigt och nickar leende vidare åt allt som sägs. Och deras chef, han håller på att bli galen på alla dessa intelligenta människor som aldrig uttrycker någon endaste liten tanke som motsäger hans egna.

Men en måndag när Christer skall presentera den plan han fått i uppgift att utarbeta en skiss kring, förändras plötsligt atmosfären i rummet.
Alla vet att Christer har lagt ner flera veckors arbete och planering inför den presentation han nu håller. Den är faktiskt ganska bra. Meen.....

” JAG hade kunnat göra det där jobbet minst lika bra”. Så känner de – flera av medlemmarna i gruppen. Därför tänker de också här och nu, ta tillfället i akt och bevisa det. Christers presentation dissekeras in i minsta detalj. Diskussioner, argument och motargument stöts och blöts i det oändliga. Mötet tar flera timmar. Irritationen är stor, både bland de som fäktas ute på arenan, och i de tysta åskådarleden. Förvirringen och frustrationen är stor. Alla känner de det. Mer eller mindre starkt. Ingen förstår vad som hänt med den artiga, trevliga och konfliktbefriade gruppen. Det är nu den börjar. Kampen om makten. 

Rollsökningsfasen

I tidigare artiklar har jag redogjort för FIRO-teorins (Fundamental Interpersonal Relations Orientation) första del - den artigt försiktiga och tämligen ineffektiva ”Tillhöra-fasen”. Artiklarna har handlat om typiska beteende och känslor och hur man kan hjälpa nya grupper till ökad effektivitet. (Se Konferensvärlden nr. 1, 2 och 4)

En grupps effektivitet och välmående har nämligen ett direkt samband med dess mognadsgrad. En grupp fungerar inte med automatik väl, det finns en kedja av processer man först måste ta sig igenom innan man kommer dit. Vissa av dem är både arbetsamma och besvärliga. När gruppen lämnar Tillhöra-fasen och via Gemyt-fasen utvecklas vidare, kommer de in i den fas som Är både arbetsam och besvärlig. Ibland mycket, mycket besvärlig. Fasen där de inofficiella rollerna skall besättas. Rollsökningsfasen.

Nu är det dags att bygga den osynliga hierarki som är helt oberoende av vad det faktiskt står på våra visitkort. Ibland styrs ju grupper inte alls av den som formellt tillsats att göra det. Och de informella ledarna behöver rekrytera stödtrupper. Men rollsökningsfasen handlar inte bara om ledarskapet. Det handlar om en helt ny rollbesättning. Först när den fördelningen är klar, är gruppen redo för nästa fas i sin utveckling. Den fas där de för första gången tydligt och klart kommer att uppvisa synergieffekter.

Konkurrens

Det som tydligast känns i rollsökningsfasen är kampen. Kampen om att få makt. Eller - för vissa - kampen för att slippa få makten.
Grupper i den här fasen är otrygga. De litar inte på varandra. Man gläds åt andras misstag och tillkortakommanden och belyser dem så ofta man får tillfälle. För att stärka den egna positionen. Detta beteende kan ta sig ytterst märkliga konsekvenser. 

”Handduksepisoden”

Jag befann mig för ett par år sedan i receptionen på en kursgård där jag efter ett avslutat program inväntade min kollega. En gäst kom fram till receptionisten och sa:
” Ursäkta mig. Jag kommer från X-företaget och vill bara kontrollera att vi får ner öl, korv och handdukar till bastun om två timmar då vi har abonnerat den”

Receptionisten tittade på sin dator och sa sedan:
”Ö l och korv står det här.” Lång paus följer under vilken hon intensivt studerar skärmen framför sig. Så tittar hon upp på kunden och säger: ”Men några handdukar står det ingenting om. ”

” Men när jag ringde och bokade beställde jag ju det.” Svarade kunden desperat.

” Jaa, det är möjligt” svarade receptionisten. ”Men den ni talade med skrev aldrig in det i datorn”.

” Men, jag talade med en jättetrevlig människa som lovade att vi skulle få handdukar. Hon bekräftade det i telefon”
sa , den nu förtvivlade, gästen.

” Jaha - vet ni vem ni talade med?” frågade receptionisten. Det visste kunden inte. ”Nehä, då får jag försöka ta reda på vem ni talade med” suckade receptionisten uppgivet.

Därefter vidtog ett spel i kursgårdens inre regioner som fick mig att fascinerat stanna kvar och iaktta det. I TVÅ timmar.

Receptionisten och hennes kollega hade först en ingående diskussion om vem det möjligen kunde vara. Därefter började man ringa hem till samtliga för dagen lediga receptionister för att höra om de var skyldiga.

Ingen erkände. Då fortsatte man med kursgårdens alla andra avdelningar. För att kontrollera om någon kunde ha tagit emot detta samtal.
Totalt sysselsatte detta sökande två personer under två timmar. Dessutom involverade processen ytterligare ett tjugotal personer varför den totala förlorade arbetsinsatsen för arbetsgivare torde ha legat på minst sex timmar.......

(Gästen fick sina handdukar men ”den skyldige” hittades aldrig). Ett typiskt rollsökningsbeteende.

”Vi” & ”De”

Ett annat typiskt beteende under ”handduksepisoden” var ”vi & de–attityden”. Subgrupperna. De där upp i receptionen undrar... Vi i köket har inte tid med sånt nu. Vi har så mycket att göra. Men lyssna med dem i matsalen de strular alltid till det. Så det är säkert nån av dem.

Vi på vår avdelning och de på den andra avdelningen.... Vi som tror att den enda anledningen till att de finns på det här företaget är att göra livet så surt som möjligt för oss.

Subgrupper finns nästan alltid i lite större grupper. Oftast har det praktiska orsaker och kan vara bra för produktiviteten. Men under rollsökningsfasen ägnar de ofta stora delar av sin energi åt att motarbeta varandra.

När skalet spricker

Under Tillhörafasen har vi av rädsla för att inte bli omtyckta gått omkring och hållit tyst om mycket. Vi har undvikit konflikter på arbetsplatsen. Bitit ihop och istället gått hem och skällt ut maken och sparkat katten.

Nu, när vi känner att vi är en del av gruppen, är vi trygga. Så trygga att vi vågar kliva ur ”puppan” vi vuxit till oss i och visa lite mer av oss själva. När vi gör det, börjar mer eller mindre besynnerliga färger att visa sig på våra vingar.
Typiskt för en del är skitsnacket. Att inte prata MED den det berör. Bara OM. I lunchrummet, vid kaffeautomaten och i mindre grupper.

De lite modigare konfronterar med feedback som är bitsk och ofta avsedd att såga den det berör jäms med fotknölarna. Möten blir ofta oändliga utan att man kommer fram till något av vikt. Alla förslag som läggs fram sågas. Det känns som att klampa omkring i tung gyttja. Gruppen är oförmögen att enas varför alla beslut man tar blir av voteringskaraktär. Majoriteten vinner.

Nu är konflikträdslan borta och bråk, gråt och tårar blir i vissa grupper vardagsmat. Nu känns det inte bra längre att gå till jobbet. Alla upplever stress. För hög arbetsbelastning. (Få inser hur mycket tid som läggs på intriger och skitsnack.) Knutar i magen, nervositet som påverkar nattsömnen och ändlösa urladdningssamtal på hemmaplan för att på något sätt släppa på trycket. 

Syndabocken

Ibland händer det märkliga att trasiga grupper i rollsökningsfasen som genom ett trollslag plötsligt enas. De blir starka, glada och alla konflikter och spänningar släpper. De har hittat förklaringen till sitt eget elände. De har identifierat Syndabocken...

Ibland är syndabocken ett ting. En telefonväxel som kopplar fel och gör att de inte kan jobba eller kunderna som hela tiden ringer och stör i deras viktiga arbete. Men ibland händer det att syndabocken blir en person.
” Det är Christers fel alltihop!”

” Vore det inte för Christer så skulle allt vara frid och fröjd här”
När människor blir syndabockar sätts mycket starka krafter i rörelse. Omedvetna krafter.

Vad som händer i gruppen är, att den med syndabockens hjälp köper sig fri från skuld. Det var inte gruppens fel att alla mådde så dåligt! Det var Christers fel. Själva är de utan skuld. Men Christer - han ska få betala han. Han som ställt till det så här!

Gruppen har fortfarande kvar alla sina problem. Den har utvecklat något som kan kallas ”falsk tillhörighet”. Alla konflikter, all maktkamp och alla obesatta rollfrågor finns kvar att lösa. Men i en sorts ”flyktbeteende” väljer de att lägga sina negativa känslor och problem som en ”slöja” över Christer. På så sätt blir han ”bärare” av alla gruppens problem.

Ordet syndabock dyker upp för första gången redan i Bibeln. Där beskrivs hur judarna vid religiösa ceremonier gjorde sig kvitt alla synder genom att lägga handen på en get och sedan störta den utför ett stup. På samma sätt störtar vi idag våra syndabockar utöver kanten....

Gör oss av med dem. Omplacerar eller säger upp. För att de är svåra att samarbeta med. För att de missköter sitt jobb. För att vi tror att vi löser alla våra problem.
Låter det sinnessjukt?
Inte kan väl normalt funtade människor bete sig så här?
Jo, tyvärr.
Och det händer dagligen. Runt om i Sverige på våra arbetsplatser.
Det finns människor som hellre säger upp sig till ett liv i arbetslöshet, än att gå kvar som syndabock på sin arbetsplats. Och det finns människor som tar livet av sig....

Arbetslivsinstitutets forskning har visat att cirka 400 personer/år tar livet av sig som en direkt konsekvens av att de blivit utsedda till syndabockar på jobbet. Det är 400 för många. 

Konfrontation eller öppenhet?

Alla gruppers rollsökningupplevelser blir inte så starka. Den ökade sociala kompetenser som vi får genom att ständigt tränas i socialt beteende, i kurssammanhang och i nya gruppkonstellationer kan göra det lättare. Ingångsvärderna påverkar också liksom gruppens spelregler.

Det finns olika sätt att ta sig igenom rollsökningsfasen. Ett sätt är konfrontationsvägen,. där man löser ut alla konflikter. Det är den bullriga, längsta och smärtsammaste vägen.

Den kortaste vägen bygger på öppenhet. Men också den kostar. Att vara öppen och visa känslor i en arbetsgrupp kan kosta på väldigt för vissa. Det kräver dessutom en del tid och handledning i början.

Alla grupper kommer heller inte - av olika anledningar - så här långt i sin utveckling. Eftersom det är jobbigt när det stormar, är det ibland lättast att ”lägga locket på” och återvända till Gemyt–eller Tillhöra-fasen.

De beteenden och känslor som beskrivs i FIRO kan lätt appliceras också i det egna livet. Den egna styrkan, det egna förhållandet, liksom gruppens styrka växer sig starkare med tiden. Som ett gammalt träd. Ju fler stormar det genomlever, desto djupare ner i jorden tränger dess rötter. Och en dag står det där. Så tryggt och starkt att ingen storm i världen kan rubba det.

Mimmi Dahlström.
E-post: mimmi@aventyrenso.se


Andra artiklar "Från Puppa till Fjäril"