RAPPORT FRÅN BETTY FORD KLINIKENS FILIAL FÖR BREDBANDSBEROENDE

Sitter ute på ön och och kollar nyheterna efter en kul avslutningsmiddag med min fascinerande UGL-grupp. Imorgon eftermiddag är vi färdiga och jag kommer att sakna dem när de åker hem.
Upptäckte just att en av deltagarna har en blogg där jag hittade följande:

”Jag har nu tjuvkopplat antennen på tv:n och gömt mig på sommarhemmet för att ta mig ut på nätet från min exil någonstans i Stockholms skärgård. Om jag inte vetat bättre hade jag trott att jag befann mig på Betty Ford-klinikens filial för oss bredbandsberoende. Snacka om jag fått gå på avtändning.”

Han fortsätter: ”Är som sagt på kurs och då är man kommenderad att koppla ner och det är en svårare prövning än vad jag trodde. Inte så att jag inte skulle kunna sluta (det är väl så man säger om beroenden?) men det svider som sagt att inte ständigt vara på. Lägg till att vi är ute i naturen med granar, olika levande varelser i alla dess storlekar…ja, det har varit omskakande på många sätt att gå på kurs…”

Behandlingsklink för bredbandsberoende – kanske en ny affärsidé?
Han verkar efter fyra dagars avtändning vara vid god vigör, så vem vet?!