ÄR DET VERKLIGEN VIKTIGT MED GODA RELATIONER PÅ JOBBET?

Forskning om Medarbetarskap och Ledarskap

Under 18 års arbete med både medarbetarkurser/teambuilding och ledarskapsträning har frågan ofta dykt upp: Hur viktig är chefen för vår motivation och vårt välmående på jobbet? Och spelar de egentligen någon roll hur våra relationer ser ut på jobbet?

Igår presenterades en spännande forskning som ger lite svar på de frågorna. Det var Linköpings Universitet som publicerade en studie där man forskat om arbetsmotivation och chefers roll för att åstadkomma densamma. Tomas Jungert forskare i pedagogisk psykologi från LIU har samarbetat med forskare från Montreal, Kanada.  Hans unika bidrag till studien var att också undersöka medarbetarnas roll i ett arbetslag, inte bara chefens.

Man har i forskningen utgått från Ed Deci och Richard Ryans motivationsteori som säger att vi människor har tre grundläggande behov som måste vara tillfredsställda för att vi ska känna oss motiverade och för att vi ska må bra och ha en god hälsa.
Dessa tre behov är:

1. Att känna sig kompetent,
2. Att uppleva autonomi, dvs. självbestämmande.
3. Att ha relationer till andra.

Thomas Jungert fann att arbetskamraterna långsiktigt spelar en större roll för engagemanget och arbetsmotivationen än chefen. Chefen är viktig för att ta vara på valmöjligheter och ge den anställde en känsla av att kunna påverka sin arbetssituation. Men den stora effekten kommer alltså när arbetslaget fungerar bra. När jag man känner sig kompetent och har bra relationer i sin egen arbetsgrupp.

Från medarbetarundersökningarnas värld vet vi redan att chefer som leder grupper som är dåliga på att själva hantera konflikter och samarbetar dåligt får dåliga värden.
Nu verkar det dessutom som om arbetsklimatet medarbetare emellan är viktigare för den egna motivationen än chefens agerande.

Spännande tycker jag! Vad tycker du?

(För er som kommit i kontakt med Will Schutz forskning så är behoven i de olika dimensionerna väldigt likartade 1. Att känna sig betydelsefull 2. Att känna sig kompetent 3. Att känna sig omtyckt)